INTERVJU MED ARUN

När träffade du Amma?

Jag hörde talas om Amma -91 och -92 träffade jag henne för första gången. Det var i Stockholm och jag fick min första kram av henne.

Var du andligt intresserad innan du mötte Amma?

Jag var allmänt intresserad av parapsykologi och oförklarliga fenomen och i början av 80-talet hade jag läst ”Livets Bok” och alla övriga böcker av dansken Martinus.

Hur ser du på Gud?

På den tiden uppfattade jag Gud som en opersonlig Högre Makt bakom skapelsen. Jag bodde i en nedlagd skola vid vägens slut i Rättviks finnmark och hade säsongsjobb i skogen.

Har du förändrats sedan du mött Amma?

Sedan 1994 bor och jobbar jag hos Amma i Indien. Säkert har jag förändrats men hur är svårt att säga.

Vad är din seva (osjälviskt tjänande)?

År 2000 kom jag i kontakt med EM (Effektiva Mikroorganismer) och har sedan dess arbetet med EM, vattenrening, kompostering, och sophantering samt andra miljörelaterade aktiviteter vid Ammas universitet i Coimbatore, Tamil Nadu.

2018 flyttade jag tillbaka till Amritapuri och här sysslar jag med framställning och förpackning av Ammas rökelser och väldoftande kroppsoljor.

Vad är det bästa med att på ett ashram i Indien?

Det allra bästa med det är AMMA och att få vara i hennes närhet.

Vem är Amma för dig?

För mig är Amma min arbetsgivare, Guru och Gud.

Har du något fint minne med Amma som du vill dela med dig av?

Mitt första Amma minne: Det var 1992, jag stod på Arlanda och höll i ena änden av banderoll där det stod ”Välkommen till Sverige Amma”. Så snart jag såg Amma som en liten vit prick började mina ögon att rinna. Vad är det här för nonsens tänkte jag och kommenderade mina ögon att uppföra sig, vilket de inte alls åtlydde – tvärtom!

Mitt andra minne utspelade sig när jag var ny på ashramet -94. Jag hade åkt till stan Kollam för att handla. Plötsligt slog tanken mig att jag skulle köpa vita tavelkritor. Jag kom ihåg att när jag jobbade med småbönder i Latinamerika använt ett stycke hoprullbart svart galon som svart tavla. Jag fann tavelkritor och förklarade att jag bara behövde en handfull men de var så billiga så jag köpte hela lådan (ett halvt kilo). När jag kom tillbaka till ashramet stod två brahmacharis vid grinden: ”Har du köpt kritor” frågade de. ”Amma sa att en västerlänning var på väg med kritorna. Vi gick till henne och talade om att läraren Amma kontaktat hade anlänt, att vi har en svart tavla men inga kritor” . Amma sa ”Oroa er inte, vänta vid grinden, kritorna är på väg”
Jag tog fram kritlådan tog ut en handfull, varav jag än i denna dag har några stumpar kvar och gav dem lådan med resterande kritor.

Jag har ett stort förråd av Amma historier och om vi träffas i Amritapuri så kanske jag kan berätta någon som betyder något speciellt för Dig!

Avslutningsvis, har du något Amma citat som har betytt mycket för dig?

To become a Hero, you have to become a Zero.