INTERVJU MED SVENSKA ALFRED, 20 ÅR FRÅN LUDVIKA

Vem är du Alfred och vilka intressen har du?

Jag är en kille som älskat fotboll hela min uppväxttid. Jag växte upp i en trygg familj med en mamma och pappa och syster som är sex år yngre som alltid fanns där och var öppna för alla mina existensiella frågor redan som liten. Jag ville ha en logisk förklaring på allt. Jag hade mycket vänner men tyckte om att vara ensam för att hinna få tid att fundera över hur allt fungerade.

Tror du på reinkarnation?

Ja det gör jag eftersom det är den mest logiska förklaringen. Allt annat på jorden dör och kommer sedan tillbaka i en ny form.

Är detta dina föräldrars inställning och tro?

Dom har alltid varit öppna men det är nog jag som kommit fram till detta och dom som tycker att det låter logiskt. Mamma är en sökare och jag tror att hon mediterar lite.

Mediterar du?

Inte under min uppväxt men jag hade läst om det men liksom inte hunnit starta med det. Jag började meditera när jag kom till Sri Lankas buddhistiska kloster och mediterar numera dagligen.

Vad är ditt mål med livet?

Jag vill uppnå lycka och bli lycklig.

Hur hamnade du här på Ammas ashram?

Efter att gymnasieskolan slutade började jag att jobba hårt under 6 månader för att kunna göra den där resan som jag drömt om under många år. Resan startades tillsammans med en tjej som jag redan kände. Vi reste runt i Asien till bland annat Thailand, Filippinerna, Bali, Indonesien mm sedan skulle tjejen hem och börja plugga så jag åkte själv vidare till Kina. Att det blev Kina var inte något som jag planerat. Jag visste helt enkelt inte var jag skulle börja min spirituella resa utan tänkte att jag får se hur detta för mig vidare. Jag besökte ett Kung Fu tempel men var egentligen bara intresserad av den buddhistiska delen och tänkte väl att Kina och Kung Fu kunde introducera mig till det. Efter detta så hade jag absolut ingen aning vart jag skulle resa vidare.

Jag kände mig lite ensam och ringde min mamma som föreslog att jag skulle ringa en vän som betyder mycket för mig och fråga honom om han hade något att föreslå. Denna vän tyckte att jag skulle åka vidare till Sri Lanka om det kändes rätt för mig. Sri Lanka är bra att starta med om man sedan vill ta sig vidare till Indien. Sagt och gjort jag åkte direkt till Sri Lanka det kändes helt rätt. Jag googlade buddistiska tempel där och valde ett tempel som jag stannade i under en vecka men jag kände mig inte riktigt bekväm där. Jag fick tips om ett annat buddhistiskt tempel och åkte dit, där stannade jag under hela tre månader. Där följde jag deras dagliga rutiner. Det erbjöds endast två måltider mat per dag,vilka vi blev serverade och det kändes skönt med denna strikthet. På detta ställe träffade jag vid två olika tillfällen anhängare från Amma och förstod efter dessa möten att mitt nästa mål på resan måste bli Indien och Ammas ashram i Amritapuri.

Jag hade inga planer på vad jag skulle göra på Ammas ashram eller hur länge jag skulle stanna där. Kompisen som jag reste med från Sri Lanka och som jag sedan även delade rum med på ahramet i Amritapuri lovade att ta hand om en hund. Denna hund hade en tysk familj hittat när valpen satt fastbunden med sin syster vid ett träd i ashramet. Personen som lämnat dom där hoppades väl på att någon skulle förbarma sig över valparna och ta hand om dom. Den tyska familjen beslutade sig för att ta med sig den ena valpen hem till Tyskland (den andra valpen blev omhändertagen av en familj som bor här) men visste då inte att hunden behövde hållas i tre månaders karantän. Familjen var tvungen att åka hem och jobba och kvar blev hunden men som sagt min vän skulle ta hand om den tills dom kom tillbaka för att hämta den. Men så en dag behövde min vän åka och nu var det bara jag som kunde ta hand om valpen. Jag skrev på ett kontrakt med familjen och lovade att ta hand om hunden tills dom kommer tillbaka i januari och på så sätt blev jag kvar här på ashramet. Jag känner att allt har sin mening och att den lilla valpen verkligen varit bra för mig. Mitt hjärta har känts stängt och Shanti som valpen heter betyder ”frid” har verkligt hjälpt mig att öppna mitt hjärta.

Förutom att passa hunden som kräver mycket av min tid så gör jag seva (osjälviskt tjänande) på sopsorteringen. Vi åker bland annat runt med en liten bil och hämtar in alla ashramets sopor och samtidigt städar på alla sopstationerna. Resterande tid av dagarna går till att hinna med min sadhana (andliga utövanden som meditation mm)och alla vardagliga bestyr.

Vem är Amma för dig och vad betyder hon för dig?

Jag vet att Amma är en sann mästare och det hon står för och gör är äkta! Men jag har inte känt eller upplevt något speciellt när jag går för darshan (en välsignad kram) från Amma. På något sätt så tror jag att det fungerar så här: ”att när du vet vem hon är så får du inte så mycket i det yttre, det behövs liksom inte”.

Vad önskar du av framtiden?

Jag vet att jag är lyckligt lottad med en trygg uppväxt och ändå känner jag att det högsta målet med livet är att få slut på allt lidande, både mentalt och även på vår jord.
Jag ser hela livet som en andligt utmaning. Konsten är att vara och leva i NUET och min önskan är att få vara i nuet fullt ut. Man behöver bra förhållanden och miljö för att kunna göra sin andliga resa och detta ashram ger verkligen dom möjligheterna. Allt går ut på att lära sig något och varje situation man hamnar i har man något att lära av. När något känns riktigt tungt och jobbigt då vet du att du har mycket att lära av den situationen. Livet blir till det man gör det till.