ENKAL RITUALER, INSIKTSFULLA GRUNDREGLER

Betydelsen av Tilak

Tilak är det märke som hinduer bär på pannan. Det är en urgammal sedvänja och vare sig bäraren vet om det eller ej, har den en djupt andlig mening. Den appliceras efter det dagliga badet och kan vara gjord av sandelträ, helig aska (kallas också bhasma eller vibuth) eller kumkum. Kumkum är gurkmeja pulver som blivit rött genom att behandlas med lime. Tilaken kan göras med en, två eller alla dessa tre saker.

Fysiska egenskaper

Vanligtvis appliceras först vibhuti på pannan. Sedan appliceras sandelpasta ovanpå askan på bhrumadhya, punkten mellan ögonbrynen som motsvarar (tredje ögat). Sen sätts en prick kumkum ovanpå sandelträpastan. Det finns två förklaringar till detta.

Den första handlar om de fysiska fördelarna.  Bhrumadhya, som är en knutpunkt för nervbanorna i kroppen, är ett väldigt känsligt område. När sandelträpastan appliceras här, kyler den ner hela nervsystemet och lugnar därför ner sinnet. På grund av lagret av vibhuti under kommer inte sandelpastan att sugas upp av huden. Vibhutin som appliceras på pannan drar ut fukten, och kurerar på sätt alla hälsoproblem i det här området.  Kumkum har även en attraktionsbringande egenskap. Pricken av kumkum i mitten av sandelträpunkten fyller en funktion av att dra uppmärksamheten till bärarens ord och handlingar.

Applicerandet av Tilak som ett andligt utövande

Låt oss nu titta på betydelsen av att applicera tilak på en mer subtil nivå. De tre gunas är kvalitèer som finns närvarande i både naturen och sinnet. De heter satva, rajas och tamas och finns i alla varelser men de måste vara balanserade för att människan ska få ett lyckligt liv. Satva betecknar jämnvikt, Rajas betecknar aktivitet och Tamas betyder slöhet. Tamas, inaktivitet måste väckas upp till aktivitet. Vi måste få kontroll över Rajas för att kunna uppnå balans genom satva. Om det finns för mycket Rajas leder det till bindningar och sorg. Om Tamas slöhet och lathet tillåts styra individen leder det nedbrytning. Om Rajasenergin kan kontrolleras och riktas kommer självkontrollen och lugnet i Satva att manifesteras. Om Rajas tillåts att löpa amok, okontrollerat, kommer energin att lösas upp och slutligen leda till förtvivlan och slöhet av Tamas.

Denna nyckelprincip som är hemligheten bakom personlig utveckling, symboliseras av applicerandet av Tilak.
Här representeras de tre gunas enligt följande:

Satva – Vibuti

Rajas – Kumkum

Tamas – Sandelträpasta

Vibhutin (Satva)är grunden för Sandelträpastan (Tamas)och Kumkum (Rajas). Det betyder att Tamas och Rajas måste övervinnas för att uppnå Satva (självkontroll).

När man applicerar märket, speciellt bhasma ((vibhuti) ska man påminna sig om de 96 kreativa grundreglerna. När man applicerar sandelträpastan på de sex andliga centrum i ryggraden ska man samtidigt erinra sig shadadharasm. När man applicerar kumkum ska man komma ihåg de fem grundläggande elementen, panchabhootas eter, luft, eld, vatten och jord.

Vibhuti kan bäras på hjässan, pannan, båda armbågarna, båda öronen, båda brösthalvorna, båda armarna, båda maghalvorna, bröstets båda sidor (revbenen), ovansidan av händerna, knäna, knävecken, fötterna, anklarna och insidan av fötterna. När alla dessa kroppsdelar blivit insmorda med tre linjer av vibuthi, kommer det att finnas 96 linjer sammanlagt.

Sandelträ kan bäras på sex områden – hjässan, pannan, bröstet och båda händerna.

Kumkum kan bäras på pannan, halsen, bröstet och båda händerna, alltså på fem olika ställen.

Gudomliga egenskaper ligger slumrande inom oss. De kan väckas genom att recitera mantran. Det mänskliga sinnet är baserat på de tre gunas. De tre gunas (trigunas) finns i varierande grad hos varje individ (som förklarats på ett annat ställe). Om man har en Ishta Devata, eller en älskad gudom, kan man recitera det mantrat medan man applicerar tilaken, i det att man ser den Ende Guden i alla. Att kontemplera principen bakom utövandet är mycket viktigt.

Som svar på en fråga ställd till Amma av en viss ung man angående ämnet, svarade hon:

”Barn, vi har alla vanan att bära vibhuti , sandelträ och kumkum men vi tänker oftast inte på grundreglerna bakom vårt bärande av dem. När vi tar den heliga askan, vibhuti, i våra händer så påminner den oss om den förgängliga naturen av det mänskliga livet och universum. Idag eller imorgon ska vi alla dö och bli till en handfull aska. Det är den gemensamma lag som styr hela skapelsen. Det finns inget i detta universum som är oförstörbart. Vi ska bära vibhuti för att få denna förståelse. Synen av den älskades klänning får hennes älskare att tänka på henne. På samma sätt fungerar sandelträpastan, vibhuti, kumkum och rudraksham som en påminnelse om Gud, den eviga Sanningen. De står alla som vägvisare mot Självet. De högsta och de lägsta varelserna står alla jämbördiga inför döden, som kan svälja oss när som helst. Döden följer oss alltid som vår egen skugga. Så vi ska leva i den här världen utan någon överdriven samhörighetskänsla till någon eller någonting, bundna endast till Gud. Ingen av dem som vi räknar som våra egna kommer att följa oss på vår sista resa. Det betyder inte att vi inte ska älska någon. Vi ska älska – men utan förväntningar. Vi ska älska och tjäna utan förväntningar på att få något tillbaka. Varför? För att väcka medvetandet om det högsta Självet inom oss. Sandelträ avger doft. Den doften finns inom oss alla. Den kan inte kännas utanför oss. Lev så att du kan absorbera doften av Självet – det är budskapet som detta utövande försöker att förmedla till oss. Om sandelträbiten ligger täckt av dy, kommer den att sjunka; men om man gnuggar den ordentligt mot stenplattan, kommer den att avge en ljuvlig doft. På samma sätt, om vi nöjer oss med att lukta på odörerna från vår förorenade fysiska kropp, kommer vi aldrig att kunna njuta av doften från vår själ. Applicerandet av sandeltilaken ska fungera som en påminnelse om detta.

Må Amma leda oss mot Detta, kungariket av evig skönhet.

Vad är betydelsen av prasad ?

Vad vi än offrar till Gud blir till amrit, eller oförstörbar nektar. I Puja (rituellt tillbedjande) offrar vi våra sinnen till Gud. De olika offergåvorna symboliserar detta. Det resulterar i att själen fylls av Guds kärlek, medkänsla och upplevelsen av Självet. Den söta prasaden är ett yttre uttryck för denna inre lycksalighet.